Troligtvis det sista
Jag är tillbaka i Halmstad. Har aldrig känt mig såhär felplacerad i mitt liv. Jag är inte längre jag. Jag känner ingen glädje, ingen energi, ingen ork... Jag känner ingenting. Jag är tom. Bortsett från sorgen och saknaden.
Jag vet inte hur jag ska bete mig längre. I Paris var allt självklart, jag såg klart och det fanns inga nyanser. Svart och vitt. Här är allt en dimma, en grå dimma jag inte ens orkar ta itu med, här förstår jag inte, här försöker jag inte förstå. Jag känner mig obekväm... Obekväm, missplacerad o ensam. Dom säger åt mig att det går över, att jag ska gå vidare, uppskatta det som finns här. Men dom förstår inte. Jag kan inte, för jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Känner mig fast, känner mig fångad o fast. Kan inte förklara. Känner mig bestulen, bestulen på migsjälv, bestulen på mitt liv...
Jag är rädd, rädd för tiden och att inte veta vad som komma skall. Rädd för att jag aldrig mer kommer vara den jag var i Paris.
Vet inte hur jag ska avsluta detta, kanske be om ursäkt? Be om ursäkt för att jag inte kunnat visa er mitt Paris o mig, har velat, men inte varit möjligt på en blogg som denna.
Vill också be Paris om ursäkt, förlåt Paris o denna tid för att jag ens försökt återberätta o förklara vad som skett, inte kan ord någonsin beskriva o visa. Inte kommer någon någonsin att förstå.
Jag vill också tacka, tack Paris, o tack ni människor som delat detta med mig. Tack, tack för att jag fått växa såsom jag gjort, tack för att jag fått leva så som jag aldrig förr levt, tack för att jag fick chansen. Men förlåt, förlåt älskade Paris, för att chansen som gavs numera är bortblåst och försvunnen...
Dagen som aldrig skulle komma, kom till slut
Vad händer?
Har köpt min resväska. Har gjort mitt sista franska prov, rensar ur mitt rum... Planerar packningen... Förberett en stor hög med skolböcker som ska lämnas tillbaka imon, måste ringa flygplatsen... Letar fram min biljett... Har lagt ner min sista tvätt... Vad händer med världen? Jo, det ska jag tala om, den brakar samman.
J'en peux plus! (pallar inte)
Dessutom e jag ledsen. På min sista söndag här i drömmarnas stad (NU på söndag fan) har mina lärare bokat in en 4 timmar lång redovisning för mig o de andra från min skola. Seriöst. Söndag? Detta går då bannemej inte för sig. Ringer skolverket imon o be dom uppdatera mig på lagarna. Linn vägrar.
Måste i alla fall införskaffa dendär resväskan... Vågar inte lägga upp en bild på min garderob... Men kan i alla fall behövas en väska till... hrmm... eller två... Imon ska den köpas!
I alla fall, sitter här o har tryckt i mig ett paket glass (längesen) för att försöska trösta mig själv lite, hade gjort va som helst för att tiden skulle spolas tillbaka till September o därmed ha mitt liv framför mig o inte bakom mig, för det e precis så det e, mitt liv har jag här i Paris. Inte i Halmstad...
Har i alla fall gjort en lista som ska få mig att hålla mig vid liv i hålan Sverige medan jag väntar på att återvända o fortsätta mitt liv här. Lyder som följer;
- Ta körkort (så jag kan köra några varv i vår 6-filiga rondell här in Paris)
- Jobba hela våren (så jag kan åka till Paris i vår, o sommar)
Yes, det va det.. Kort lista. Men aa. Va kan man annars göra när man ligger hemma utan själ då den stannar här med mitt liv? Ne just det. Jobb o körkort, that's it, annars blire depp o att försöka hålla igång franskan för hela slanten. Yepp.
Les Catacombes, buuuuuh, moohahaha, scaryyyyy... NOT. Pillade på en döskalle. Hihi
Vintern jao.
Snart skidsemester, kan inte fatta att tiden gått så fort. Kom ju precis hit? Spatserade omkring barbent? Käkade smält glass i solen? Herreminjesus.
Har till o med tvingats införskaffa mig en vinterjacka. Dock en snygg fransk sådan.
Goder afton, för första gången på länge
O så va det ju detdär med uppdatering o grejjer... Asså, jag e ju ingen proffsbloggerska, o därför har jag annat att hitta på en att uppdatera stup i kvarten, dessutom så finns här ju så mycket annat att hitta på än o bänka sig framför datorskärmen, o för det tredje, man kan ju liksom endast uppdatera när man e hemma, jag menar, jag vågar knappt ägna en tanke åt de hejdlösa priserna för utomlands internetsurfande... Tss...
Anyway, sen senast? Catacomberna har stått på schemat! Jag har med andra ord haft mitt långfinger på en döskalle. Fräsch tjej. Not. Me förberedd som man e så har man handspriten i fickan, så dödsbakterierna han knappt fastna förren de var alcogelade... Bilder kommer såsmåningom! Förjoppningsvis ikväll, men troligtvis inte...
Annars då? Jo, livet flyter på här borta i min evigt älskade stad, man har ju en vardga även här... Kunde man inte tro! Dock e ju denna vardag x-antal-tusen gånger bättre på alla sätt o vis en den lilla vardag som finns i Halmstad.
Liksom, kolla bara, så vardagligt, men åhhh så kul;
Äta frukost - innehållande Pain au chocolait
Åka bussen till skolan - med vyn på Eiffeltornet
Ha håltimme - ta métron till ett av europas största köpcentra
Plugga - på Sacre Coeur
Äta middag - trerätters o gratis drink mitt i latinkvarteren för 10 euro
Gå o lägga sig - med vetskapen om att man imorgon får en heldag i världens bästa stad, och mitt hem, Paris
Ojojojoj, ser ni?! Livet leker då bannemej!
För övrigt, jo, har två mål för den kommande dagen:
1. köpa en resväska, annars blire då bannemej inte möjligt att åka tillbaka till hålan kallad Halmstad
2. spendera några pengasedlar till på Champs elysée
För övrigt e jag nu begraven e det så kallade skolarbetet som förhoppningsvis ska resultera i att jag inom 20 år kan köpa mig min takvåning i montmartre.
Hejhopp
Dormi oui
Sitter i alla fall här o fick en liten snabb bild i huvudet av hur det kommer se ut o kännas nä jag går o lägger mig i min svenska säng för första gången på 3,5 månader. Fyfan va hemskt. Usch. Blää.
Här får ni en glad bild;
Bon nuit!
Stoppa tiden tack
Har tvingats insé att jag kommer åka hem, vare sig jag vill eller inte. Vill inte alltså. Men jag måste. Fattar ni, jag måste? Hur har det kunnat bli ett måste att lämna sitt liv bakom sig? hallao? Mitt liv, här i Paris, va händer med det? Det kommer ta slut, mitt liv tar slut. Försår ni va jag menar? Jag är helt seriös, det känns inte som att det är en hemfärd som närmar sig, känns mer som en begravning, en begravning av Paris-Linn. Jag är genuint ledsen. Verkligen. Detta blir nåt alldeles otroligt hemskt.
Jag har verkligen försökt ignorera det, att jag kommer lämna min stad, men har idag tvingast insé det hela... Har tusen grejjer jag måste göra under tidspress nu, o blir hela tide påmind av folk som gång på gång frågar hur det känns att åka hem, o hur länge jag stanna... Vill skrika "FÖR ALLTID!" som svar på den sistnämna frågan, men får istället nicka artigt, säga "blir inte kul att åka hem om 26 dagar, men man kan ju alltid komma tillbaka"
Men det är inte så! jag blir så trött på "man kan alltid komma tillbaka - snacket" för nej nej nej nej nej, det kommer aldrig bli samma sak även om man åker tillbaka... Jag bor i en fransk familj, o mina närmsta vänner är här med mig, jag pluggar på en fransk skola! Det kommer aldrig kunna bli likadant som jag har det nu. Kanske bättre? Ja, eller också sämre. Jag blir galen av att inte veta, inte har några svar. jag har bara skräckbilder i huvudet, om hur jag inte kommer ha pengar till att ta mig tillbaka på evigheter. Hur jag kommer vara fast i Sverige. Länge. För länge.
Jag vet hur det hela kommer bli, jag kommer stå o skrika på flygplatsen, falla ihop av andnöd, o gråta pölar på golvet. Jag kommer motvilligt gå igenom passkontrollen o stiga på planet hem, inte för att jag vill, utan för att jag måste.
Jag kommer vara pinsam. Folk kommer stirra och glo, på 17åringen som beter sig som en 5åring. Men jag kommer inte kunna hjälpa det, jag kommer ignorera dom, för jag kommer åke till Sverige med känslan av att jorden gått under, med känslan av att den bättre människan jag är här har blivit död o begraven o kvarlämnad i Paris.
Aldrig med ord kommer man kunna återberätta denna resan, vart ska man börja liksom? O aldrig mer, kommer jag växa så många år, på så få månader...
Känns redan nu som om min resa är över, det är den ju inte, men bara det faktum att det är så nära får mig att sitta här o gråta med mina franska portionsyoughurt i handen... Snälla, låt mig stanna
Fy för 2000-tal,
I alla fall, klart som fasen att allt detta bara förstärktes x1000 då jag satte mina fötter innanför portarna till Versaille.
16:onde
Har kommit in i ett flyyyt, har fått tillbaka tre prov senaste två dagarna o alla med MVG:n! Varav ett franska nationella o en franska uppsats... Jag har alltså höjt mig 3 betyg i franska, på två månader... Jag e stolt. Allt flyter liksom, jag känner mig så hemma, skolarbete går bra o ändå har jag tid över för min stad. Allt e perfekt liksom, jag har den perfekta balansen, det perfekta livet, just nu.
Därför har jag försökt att ignorera det faktum att det är den 16:onde idag, att det är exakt en månad kvar av mitt perfekta liv. Att jag om en månad inte längre kommer ha perfektionen kvar... Fäller en tår.
Cheers to the freakin weekend
Helgen e fullspäckad skulle jag tro... Imon e det nog liten shopping på G, inte för mig dock, e på snålvecka (säger jag nu, imon?) men tänkte försöka va lite trevligt sällskap kanske... Imon e det också Luciaträning, Luciatåg på IKEA tydligen såsmpningom, trevligt kanske, men känns förjävligt. Tränar inför Lucia liksom?! Innebär ju att det e december snart, o dags att dra sig tillbaka till halmstad... Dom har ju börjat pynta på Champs elysee o grejjer redan, julmarknadstält på La defense o allt va här är... Varje gång man går förbi pynten så blir det som ett fetingslag i fejjan, att man inte kommer stanna för alltid liksom...
Lördag! Planen? Sovmorgon för guds skull... O sen e det nog lite party på gång skulle jag tro, vi har ju två styck födelsedagsbarn på plats så att säga...
Söndagen vill jag ju spendera underground i Catacomberna men verkar ju aldrig bli av! Varför?! Få väl bege mig dit utan sällskap helt enkelt...
Har i alla fall skrivit tre styck franska prov denna veckan! Känner att man gjort framsteg måste jag säga, e ingen expert, men har definitvt gått framåt... Alltid något...
Ne, fy, känner inte alls för att slänga iväg ett blogginlägg, inget skrivhumör hörrni, det e kallt o mörkt o jag e sjukt hungrig... Dom äter ju vid 9 här liksom... Jaja, nu vet ni i alla fall att jag lever fortfarande...
Kram på eder alla
Första veckan, längesen bilden togs nu, men ändå. Man va så ovan, nu e detta vardag, en underbar vardag...
Un bateau sur Sein
För övrigt så jobbar både min o Sofias blivande männ med detta företag, oerhört snygg kaptener o boxpojkar, så denna båt va ju helt klart the place to be så att säga... Dock trodde nog folk att jag o Sofia var mer intresserade av varandra än av självaste båtgossorna då vi demonstrerade för varandra hur vi skulle bete oss för att förföra våra männ, samt kramades av lycka o skrev Je t'aime kors o tvärs för att uttrycka vår kärlek till Paris. kort sagt; Lesbiskt par på utfykt. Dock missade min kaptengosse våra lesbiska handlingar o pratade faktiskt med mig ändå, eller slängde iväg en liten kommentar i alla fall, o hade jag då inte blivit så chockad över att mina drömmars man snackade med mig så kanske jag hade kunnat kläcka ur mig ett passande svar. Men icke då. Jaja. Får väl åka båt nån mer dag he he...
Planen för dagen då? Hmm, höstlov jao, sista dagen imon, funderar på ett besök i Catacomberna faktiskt...
C'est nuit
Back on track.
En del att ta igen, här kommer snabbgenomgången;
1. London Linnea har varit här på besök en helg. Underbart trevligt, vi tog en runda på Sacre, käkade crepe, käkade glass, hon bodde hos mig, umgicks med BellaBus o hennes syster som också va här på besök. Vi kollade in Eiffeltornet på kvällen då de e upplyst o glittar, ska väl ta o pallra oss upp dit nån gång... Vi besökte också VIP Room, dock två dagar efter Rihanna vatt där så henne missade vi ju tyvärr... Dock va kvällen sjukt kul ändå, mycket lyckad... Men det tar på krafterna att ligga på topp så dröjer nog innan vi kör där igen! Men rekommenderas absolut!
2. Jag har omplacerats, bor just nu hos en ny Madame, 10 minuter bakom Montmartre, alltså i Paris. Underbart. Love it here. Måste dock flytta tillbaka till förorten imon... Fääk... Jaja, hon är urmysig o läget e perfa, o dessutom har vi pratat om att jag nog kan hyra in mig här till sommaren... Vilket leder oss in på punkt 3 :
3. Ändrade planer för jobbet i sommar. Plan A e numera plan Z, den restaurangen lär det icke bli. Dock har vi många alternativ kvar, Montmartre ser rätt just ut för tillfället då min tillfälliga värdmamma har gett oss heta tips... För till paris ska jag i sommar. Så e det bara. Punkt.
4. Jag har höstlov. Dock e det franska verb som pluggas för hela slanten, så helt ledig e man icke.
5. Jag har äntligen köpt mina skor som jag spanat på sedan dag 1, glad tjej, icke glada fötter. Men snygga e dom...
6. Franskan tar stora steg i rätt riktning, min nuvarande moder kan icke ett ord engelska så e intensivkurs här vetni... Kul, verkligen kul...
7. Jag tycker om Paris mer o mer för varje dag, samtidigt som jag börjar förstå att för varje dag som går, o som jag älskar staden mer o mer, så kommer jag en dag närmre den bittra sanningen att jag måste åka härifrån...
"But it's time to face the truth, Paris, I fell in love with you"
Defenitivt designade av en mann då han va säker på att han själv aldrig skulle behöva gå i dem. Aj. Men kunde inte låta bli... Dom e ju så röda...
Kanske inte den skarpaste bilden, men i alla fall... När Sacre Coeur är som bäst, bra väder, mycket glatt folk o den lilla italienaren med sina braiga röst men fåniga frisyr.
Glad liga, redo för en galen kväll på VIP-room... En av Paris bästa klubbar, o en av mitt livs bästa kvällar haha...
Linn o Bella o vårt Eiffeltorn.
"Tornet som förses med elektricetet tack vare att man stänger av all ström i Paris förorten" som vår lilla londonbo gick på tihi :)
Bon journee!
pallen nicht.
tänker fortsätta ligga på latsidan här på bloggen ett tag. bara så ni vet.
